liefvergrens

Livet är så sjukt orättvist.
För två veckor sedan såg jag dig sist.
Gladare än jag någonsin sett dig.
Du var så livfull och hade en livsglädje utan dess like.
Din son på 1 år, ditt nybyggda hus som ni skulle flytta in i på fredag, ett bröllop som väntade i sommar. Du var 24 år med hela livet framför dig.
Men i söndags, en för oss helt vanlig söndag så vaknade du inte upp.
24 år gammal, eller 24 år ung.
Det går inte att förstå. Det kommer det nog aldrig att göra.
Det går inte att få in i huvudet att du inte finns i våra liv mer.
Du försvann så plötsligt, helt utan förvarning.
Du somnade in för att aldrig vakna igen.

Jag har känt dig i många år.
Spelat i samma lag.
Nu dröjer det innan vi ses igen.
Vila i frid Ängel!

Idag ses dina innebandy vänner för att trösta varandra i sorgen och för att tillsammans minnas de underbara stunderna med dig. Tillsammans är vi starka.

R.I.P Sara