Min väg tillbaka

Man kan säga att man vet att man lever iaf. Fy satan, smärta har fått en helt ny innebörd. Han pressade, böjde och sträckte så jag trodde att jag skulle avlida. Tårarna kom och jag svimmade nästan. Var jätteduktig på att böja men dålig på att sträcka. Haha shit. Nu vet jag att jag inte behöver vara rädd att sträcka eller böja för mycket.

Fick både rörlighet och styrkeövningar som jag ska göra 2 gånger om dagen och sen ska jag till honom en gång i veckan i tre veckor sen ökar man på det. Känns bra. Det går framåt.

Nu är det dags för lunch. Hungrig som en varg!

, Emma


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0