liefvergrens

Känns som ett hån. Världens finaste väder ute. Solens strålar skiner in genom fönstret och jag kan bara tänka mig hur skönt det är ute under den klarblåa himlen. Men mer än fönster skådning blir det inte. Inte för mig. Vill bara komma ut. Känna strålarna mot ansiktet och andas in den friska luften. Men får inte gå ut, inte själv. Pga halkrisk + att jag inte ska gå för långt. Visst ska jag röra på mig lite för att inte riskera att få en blodpropp men en promenad kan och orkar jag inte riktigt. Men man kan alltid vilja, eller hur?

Men jag ska inte klaga. Det kommer. Snart ska jag också gå ute. Slänga iväg kryckorna och gå. Men det är ett tag kvar. Kanske 4 veckor haha. Hoppas på fint väder då.

Min väg tillbaka