liefvergrens

Är på gymmet! Känns befriande att få träna igen. Mår inte bra utan min träning. Blev zumba, lite seg men det får jag ta. Har ju varit sjuk i en och en halv vecka och mer eller mindre bott i soffan. Nu står jag på balansplattan och kör min rehab. Kan inte säga att det har blivit bättre och jag har mentalt inställt mig på operation, tyvärr. Något är ju fel. Om det är ett nytt korsband, justerat ledband eller minisk som ska ta mig tillbaka till planen så är det så det får bli. Räknar ju inte med att vara tillbaka den här säsongen och lägger all energi på att göra comeback till simmaren/hösten igen. Hur surt det än är och hur många tårar som än ska spillas.

Jag har ju mitt underbara lag med världens bästa tjejer som gör allt lättare. Då får jag i alla fall vara där, lek lite med bollen och klubban och behålla känslan. Min älskade sambo spelar ju också så ögonen får sitt, vilket hjälper. Fan vad jag vill tillbaka, jag ska tillbaka. Någon gång!

Hoppas att ingen av er råkar ut för samma skada, det tar på en, både fysiskt och psykiskt. Ingen förstår, om de inte själva varit i samma sits.

Peace, dags att bli stark

Världens bästa tjejer!